karlbergs

Har nu jobbat inom hemvården i 12 år och borde kanske ha vant mig.
Men hur  vänjer man sig vid att människor, man känner och tycker om, dör ifrån en?
En man gick bort igår. En av dom finaste människor jag nånsin haft äran att lära känna.
Han var omtänksam, brydde sig väldigt mycket om oss som personal. Han var fördomsfri... jag har aldrig träffat en sån stor människoälskare nån gång tidigare.
Han var intresserad av allt... gick t om en datakurs på äldre dagar =)
Man fick en kram... en klapp på kinden å fick höra hur speciell man var.
Man skrattade mycket med honom. Han var uppriktigt glad när man kom in genom dörren!
Han var skojfrisk och petade gärna in sitt krokiga finger i midjan på en så man skrattade högt! Allt för att hålla humöret uppe!
Det känns så tomt nu...

Men det tar ett tag att reagera, att förstå att han faktiskt inte kommer tillbaka!
På jobbet hann jag inte reagera. Där måste man vara proffessionell, ta itu med praktiska saker.
 Skynda mig att kasta om planeringen för kvällar, helgen och nästa vecka! Ring hit å ring dit..
Först när jag åkte från jobbet å slappnade av så kom det ikapp mig.
Å det gjorde ont...

Men jag vet att jag och alla andra på jobbet är tacksamma för tiden vi fick med honom!