karlbergs

E är snart 101 år. Hon har den finaste kroppshållningen jag nånsin sett. Hon är lång, smal och smidig.
Hade hon varit ung idag så hade nog kunnat bli fotomodell.

Men det bästa med henne är att hon alltid gör mig så glad. Mig och säkert alla andra på jobbet också.
Hon sa till mig igår:
"Jag blir så glad när du kommer! Jag blir faktiskt glad av att bara titta på dig! Det livar upp mig!"
Hennes ögon utstrålar uppriktig, genuin lycka och värme.
Att man bara visar sig där räddar hela hennes dag... man räddar faktiskt hennes liv flera ggr/dag bara genom att finnas där.
Ni som känner henne vet precis vad jag pratar om.
Man kan inte förstå hennes tacksamhet och glädje om man inte upplevt den.
Jag kan inte beskriva det i ord.
Är bara så glad att jag fått lära känna henne. Det är faktiskt en riktig ära!
Alla borde nån gång få träffa en människa som hon.

Många människor är såklart tacksamma över våran hjälp. Men även om dom säger det så är det inte alla som menar det. Å ingen kan säga det med samma inlevelse som E.

Att jag tog upp det nu beror på att jag måste hitta ljuspunkter i jobbet. Hon är definitivt en av dom bästa stunderna på dagen.
När man är hos henne så glömmer man för ett ögonblick det negativa med jobbet.

Hon är så evigt tacksam att vi finns! Om hon bara visste hur tacksam jag är att hon finns...