Boktips

Jag minns hur vi dog. Jag minns och jag vet. Det är så nu.
Vissa saker vet jag fast jag inte varit med själv. Men jag vet inte allt. Långt ifrån.
Det finns inga regler. Som med människor till exempel.
Ibland är dom öppna rum som jag kan gå in i. Ibland är dom stängda. Tiden finns inte.
Den är liksom söndervispad.

Vintern kom utan snö. Redan i september la sig isen, men snön dröjde.
Det var den nionde oktober. Luften var kall. Himlen mycket blå. En sådan där dag som man skulle vilja hälla upp i ett glas och dricka.

Jag var sjutton år. Om jag levde nu skulle jag vara arton. Simon var nästan 19....




Gillar ni kriminalromaner så är det här en väldigt bra bok!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0